Här presenteras material insänt av medlemmar i MNLO.

En Prins väg till Besöks- och Terapihund...

Det var i början av 2008 som jag fick veta att det skulle starta en  B & T utbildning i här i Östersund. Det kändes lockande, mina tankar var att, men Wow!!... Vilken intressant väg att arbeta med sin hund och verkligen meningsfull.
Tiden gick. Efter någon månad ringer Anja som skall leda utbildningen. Hon frågar om jag och Folke vill vara med? Och svaret blev förstås JA!

I april sätter vi igång. Folke och jag kände oss taggade och det var spännande att träffa de övriga i gruppen. Funderingarna snurrar runt, vad har vi gett oss in på? kommer vi att fixa detta?...I en liten lokal på några få kvm trängde vi ihop oss sju hundar och deras mattar.
Vi fick en genomgång  över vad som skulle komma. Första dagen känns idag mest ”något yr” då det blev mycket information och många upplevelser. Med mig hem hade jag flera nya vänner både två och fyrbenta. Vänner som kom att bli betydelsefulla för vårt arbete, vi är ett sammansvetsat gäng som stöttar,peppar och har kul tillsammans.

Träningstillfällena och platserna för dem har varit många.
Med glädje minns jag särskilt då vi packar in oss i bilar och åker till Lillsjöhögen, en liten by ca tre mil utanför Östersund. Där fick vi låna bygdegården och flera av byborna ställer upp som figuranter. En kvinna kommer med sin permobil. Övrig rekvisita som hattar, käppar, rullator mm fanns också med. Från dagiset kom ett gäng glada barn med personal. Vi har hur kul som helst och vilken kanonträning det blev.
Folke får en ny vän, farbror Ivan, som vill träffa honom igen.
Barnen är så spontana och härliga, två killkompisar går runt,tittar på hundarna de snackar hej vilt men stannar till hos Folke då säger den yngre av dem; Är det en tjejhund?.... Nämen, han har ju snopp ser du väl, får han snabbt till svar.

 Tiden framöver varvades med teori och att träna hund. På schemat stod bland annat; träning i olika miljöer, hantering, närhet, passivitet, uthållighet, trix och konster. Med det senare har det blivit många glada garv och tokerier och det har stort underhållningsvärde kan jag intyga. Kan inte låta bli att presentera Folkes trixlista;
Tack å bock- Tillsammans bugar vi och tackar.
Hälsa- Höger tass,hej hej
Apportering- Att hämta och lämna saker har vi tragglat länge men nu sitter det han har en favvo nalle och elefant. Jag ställer dem bredvid varandra och ber honom, hämta nallen..... han kommer med den och lämnar. Sedan ber jag honom, hämta elefanten.....å han kommer med den oxå och lämnar den fint. Med klicker, godis och massor av applåder har vi lyckats.
Cool- går omkring med solbrillor på, eller sitter och spanar.
Rulla runt
Nicka- jag säger, det är gott med pizza eller hur? Han nickar instämmande
Puss & Kram- pussen får man på nästippen, kramen då lägger han huvudet på axeln nära mot halsen.
Stänga dörrar- Puttar med nosen
Lyse- tänder och släcker, med nosen
Vinkar
Mys- lägger hakan i knät eller i handen.
Sova- ligger på sidan med huvudet på en kudde.

Vi jobbar vidare på trixlistan det finns ju så mycket kul att lära in.

Tiden går och det börjar bli dags för besöks-träning. Det första besöket var jag med på utan hund, men tillsammans med ett utbildat ekipage, för att få en inblick i hur det kan gå till.
Sedan var det tid att ge sig  ut på ”egna vingar”. Vi besökte ett boende för dementa. Glädjen jag kände efter vårt första besök är svår att beskriva, jag var så lycklig och fick känslan,att nu börjar det bli ”på riktigt.” Folke gjorde ett kanonfint jobb.
Besöken har blivit många och givande. Lyckan är densamma varje gång, att få se och känna glädjen från vårdtagare, personal och en glad Folke som trivs med sitt jobb. Det värmer mitt hjärta.

30 juni 2009      
Examens dagen!
En efterlängtad dag....Men också fylld av våndor. Ett teoretiskt och ett praktiskt prov skulle avläggas. Tillrest från Hundens hus i Sundsvall kom Lena Andersson för att examinera oss.
I gruppen pratade vi om, vad vi skulle plugga på? vilka frågor kan det bli ? Funderingarna var många. Dagarna innan var svettiga, jag som inte pluggat på åratal,herre min je! Kände mig minst sagt ringrostig men kämpade på.
Kvällen innan kändes det ändå som att det här kan jag. Jag
tog med mig Folke på en lång promenad, snackade med honom om vad som var på gång....Han svarar; Skriv provet du matte så fixar jag det praktiska ( som var ett besök)
Vi sov gott hela natten. Vaknade upp och tänka sig, jag var inte ens nervös. Kände mig lugn inombords och med Folke.

Väl hemma efter lång och händelserik dag, firades det med champagne, vin, god mat och gratulationerna strömmade in.

Skribent; Inger Larsson med Världens bäste Folke